Carl Oscar Kylberg, född 23 september 1878 på Vasängen i Fridene församling, död 6 januari 1952 i Stockholm, svensk konstnär och representant för Göteborgskoloristerna. Carl Kylberg var son till kontorschef Gustaf Kylberg och friherrinnan Eleonora von Essen och storebror till konstnären Erik Kylberg. Hans fastrar och farbror var konstnärerna Regina Kylberg-Bobeck, Marina Kylberg och Hjalmar Kylberg. Farfadern Lars Wilhelm Kylberg var konstnär vid sidan av lantbruket på familjegodset Såtenäs i Västergötland. Kylberg studerade först vid tekniska skolan i Stockholm och i Berlin för att bli arkitekt men övergick till måleri omkring 1900. Han studerade under en tid vid Valand i Göteborg som elev till Carl Wilhelmson. Hans verk kännetecknas ofta av ett glödande oljemåleri med starka färger och han avbildade ofta landskap och figurkompositioner på ett avskalat man??r. Under senare delen av sitt konstnärskap skapade han en mängd religiösa motiv. Kring 1930-talet fick han sitt genombrott och han kom att ställa ut, förutom i Sverige även i Köpenhamn, Paris, London, Budapest och i USA men hans måleri var för många provocerande och 1938 gick regeringen in och stoppade ett köp av målningen Uppbrottet för Nationalmuseum i Stockholm. En av hans mest välkända målningar är Hemkomsten från 1938 som hänger på Göteborgs konstmuseum och som föreställer ett skepp i silhuett mot en nästan brinnande gul himmel och ett rödfärgat hav. Denna målning förevigades också 1978 på ett svenskt frimärke av valören 90 öre. Sedan 1980-talet har många av hans tavlor sålts för rekordpriser vid olika internationella konstauktioner.   Related Paintings of carl kylberg :. | detta e den stygge calle med en mossa pa sin skalle | figurer och trad | varthan | den eviga sadden | i blomsterhallen |
Related Artists:
Henrik Nordenberg
painted Interior with a boy at a window in 1857-1928
einar hein
(Danish, 1875-1931
Pablo de Cespedes
(1538 - July 26, 1608) was a Spanish painter, poet, and architect. His father, Alonso Cespedes, was descended of a noble Castilian family, once settled at Ocaña, and the name of his mother, who was a native of Alcolea de Torote, was Olaya de Arroya. Pablo was born and brought up in the house of his father's maternal uncle, Francisco Lopez de Aponte, Canon of Cordoba, where he received a learned education. At the age of eighteen, in 1556, he was sent to the Universidad Complutense in Alcale de Henares, and there, devoted himself to the acquirement of Oriental languages and theology. He later moved to Rome where he studied painting under Federico Zuccari. He was in Rome in February 1559, engaged in conducting certain negotiations for the Archbishop Carranza de Miranda, of Toledo, who then stood charged with heresy before the Inquisition of Valladolid. On the 17th of that month he addressed a letter to the prelate, informing him how his business stood at the Vatican, in which he incautiously reflected on the conduct of the Inquisitor-General Valdez, and the Holy Officeean offence which no Inquisitor-General would forgive. This document and others were seized with the primate's papers; he was therefore denounced by the tribunal, and but for his fortunate absence, would have been imprisoned. It is probable that he did not venture back into Spain for many years, until he had covered his sins with the protecting robes of the Church. He remained in Italy for over 20 years and built a reputation as an artist. His only surviving works from that period are the frescoes he painted in the Bonfili chapel at the Santa Trinite dei Monti church in Rome. He returned to Spain in 1577, and was appointed as the canon of the Cerdoba cathedral. He continued to write books on antiquarian topics such as the architecture of the temple of Solomon. He befriended Arias Montano. In 1604 he composed his Discourse of Ancient and Modern Painting and Sculpture in which he recounts anecdotes of Renaissance masters of Italy.